Själva tanken med att skriva här var att jag skulle få ordning på mina tankar som inte är lika lättämjda som de vanligtvis är. Efter utskrivning av Lergigan för sex år sedan, har jag lyckats hålla det psykiska mående stabilt, och innan dess var det en utmatningsperiod som var kaos, men förutom det har det ändå varit på plus mest hela tiden.

Jag har funderat, och i grunden handlar det om så stora saker att jag inte ens är en del i det. Hur ser världen ut egentligen? Efter Brexit och Trump känns det som om precis vad som helst kan hända. Mitt eget land avvisar dagligen behövande människor och i skolan finns det inte resurser till dem som behöver. Samtidigt finns enorma rikedomar samlade hos aktörer som varken ser långsiktigt på världen eller har något intresse av att arbeta för samhällets bästa. Vi förbrukar resurser så att vi skulle behöva tre och ett halvt jordklot och rasism växer som ogräs. Det kanske inte är så konstigt om ångesten växer utifrån det?

Men jag höll ändå allt på avstånd fram till min egen fysiska hälsa blev hotad. Mitt barn mår dåligt och kommer att behöva mängder med stöd i livet, och på jobbet har det blivit förvirrande grötigt, och det hjälper inte läget.

Någon dag ska jag lista allt som jag har att vara tacksam över… Det är nog mer fruktbart.

Annonser
Posted in jag

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s