Han pendlar mellan hysteriska skratt och förtvivlad gråt, den lille. Att spela spel går bra i bland, men i dag har han en svajig dag, och familjens försök att ha en gemensam stund slutar i frustration från lillen och peppande utrop från de andra.

Han tar på sig hela världens olycka också. Han var bara en tvärhand hög när han började med sitt ”Allt är mitt fel!!” varje gång något gick sönder eller någon blev osams. Nu skriker han inte den frasen längre, men anser fortfarande samma sak, trots våra försök att stötta och tala till rätta. Att tillrättavisa har aldrig varit aktuellt för oss, då han redan när något går snett, har tagit på sig allt ansvar och mer därtill.

All denna skam och skuld måste hanteras på något sätt, och hans sätt att fly från känslorna har många gånger varit att hamna framför sin iPad och fåniga youtubeklipp. De är inte ens roliga eller intressanta, men på något sätt tror jag att de vadderar känslorna.

Jag har försökt hjälpa honom att närma sig sina tankar och känslor på ett kontrollerat sätt, men det är svårt att hamna rätt alla gånger, och jag önskar att han får hjälp med detta. Kön till utredning och behandling är lång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s