Lillen hanterade sin förväntan rätt balanserat ändå. Han följde med ut på skogspromenad under den ljusa tiden, och spelade kort mellan måltiderna, lyckligt medveten om nedräkningen till julens höjdpunkt – julklappsutdelningen.

Efter Kalle Anka vankades det julbord, och därefter tog storebror på tomtemasken och tomtade. Vi har försökt med ”riktig” tomte, men oron hos barnet blir för stor för att det ska vara värt omaket, och en storebrorstomte blir lugnt och mysigt.

Jag tänkte att han kanske skulle bli missnöjd när julaftonen var klar, men han var sååå nöjd och glad. Han blev så överväldigad av sina klappar att han började skrika och tjoa och sedan bröt han ihop och grät en lång stund mitt i paket öppningen. Han bedyrade att det var glädjetårar, vilket jag förstås såg, men mormor och morfar undrade lite.

Efteråt sa han ”I’m such a cry baby.” Han sov gott den kommande natten, och det gjorde jag med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s