Han är mycket nöjd över att vara hemma, mitt lilla barn. Det blev alldeles för mycket under resan för honom, och han utsattes för situationer som han inte hanterar särskilt bra vid upprepade tillfällen, vilket gjorde honom svår att nå och allmänt obalanserad.

Vi inser att vi måste ha en annan taktik inför kommande resor, för att säkerställa att han får den vila och återhämtning som han behöver för att kunna hantera de äventyr som han också gläds åt, om han är i rätt läge.

Jag kan tänka mig att han väljer att stanna hemma i framtiden, och det kanske kommer att vara bäst för honom när vi gör sådana här intensiva stadsresor med massor av aktiviteter och många måltider på restauranger som vi inte vet något om på förhand.

Jag tänker på mitt stora barn, som inte har samma problematik som sin bror. När lillebror vägrar äta en burgare för att den är gjord på pulled beef, sitter mitt stora barn och beställer franska specialiteter, som sniglar till förrätt, och njuter av det. När mitt lilla barn håller på att gå sönder av stress för att vi befinner oss bland massor av människor och massor av ljud, då njuter mitt stora barn av upplevelsen, och minns den i en evighet. När mitt lilla barn ångrar sina impulsiva beslut när reskassan tagit slut, har mitt stora barn fattat kloka beslut och är nöjd med sina inköp. Det är så jobbigt att vara mitt lilla barn, och det känns i hjärtat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s