Rörande barnet, så blir jag så övermåttan glad över vissa saker, och så himla ledsen även andra. Han klarade av ett tandläkarbesök med bravur förra veckan. De har verkligen jobbat med honom, för att han ska bli mindre panikslagen och mer intresserad av vad de gör där, och dessutom har han fått komma två gånger per år för att han inte ska glömma bort framstegen däremellan. De vet inget om att han står i kö för autismutredning, utan utgår bara ifrån de upplevelser han haft där, och de har hanterat det så bra.

En annan fin grej, är att han åt skollunch i dag. Det har han inte gjort på hela läsåret, då han inte klarar av skolmaten. De har en miljöinriktning på skolmaten, vilket innebär väldigt många soppor och grytor på ekologiska grönsaker, och det låter ju toppen för min egen del, men han har enorma problem med hoprörd mat och har inte ens försökt äta under senare tid. Vi hade möte med skolan i fredags och fröken skulle beställa speciallunch till honom. Dock vägrade han äta lunchen de första dagarna, för att han var rädd för att klasskompisarna skulle ifrågasätta varför han får annan mat. Det där att sticka ut och vara annorlunda är så kolossalt känsligt för honom. Men i går gjorde vi en deal, där han skulle prova specialmaten under en viss tidsperiod mot en viss belöning. Han var tvungen att tänka länge på denna deal – ska jag få äcklig mat som jag inte kan äta och vara utan belöning (och inte riskera att klasskamraterna reagerar), eller ska jag få god mat som jag kan äta och en belöning (men riskera kommentarer från vännerna)? Efter påtryckningar valde han att prova maten, och i dag rapporterade fröken att han ätit. Hjärtat slog dubbelskutt och jag lättade nästan från marken för den lilla detaljen.

Samtidigt är det så trist att han inte lyckas ta till sig någon undervisning alls på skolan. Varenda gång som något nytt introduceras, slår han bakut och tycker att det är helt omöjligt svårt. Sedan får vi här hemma locka och pocka för att få honom intresserad, och när han väl lyssnar, så tar det fem sekunder för honom att fatta. Mannen hjälpte honom så fint i dag att förstå vad ekvationer är, och det gjorde honom så glad att förstå att det inte alls är omöjligt.

I helgen åker vi iväg på en ny resa, och vi har bättre planering denna gång för att han inte ska bli helt slutkörd. Dessutom är resan bara över helgen, så det kan inte bli lika intensivt som förra gången. Han är dessutom väldigt glad över resan och längtar och planerar med oss, så jag hoppas att det ska funka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s