På jobbet går det inte åt rätt håll, och jag såg ingen annan utväg än att säga typ allt jag tänker till den enda i mitt team som jag tror går att prata med. Vi är fyra stycken, och två av dem är supertajta och pratar hela tiden med varandra och skyddar varandra i alla lägen, och dessa två snurrar in sig djupare och djupare i sina tankar om hur man ska leva och fungera. De två är just nu extremt asociala och folk runt omkring reagerar på vad de säger och gör. Deras inställning och oförmåga att möta andra med något annat än sina insnurrade tankar och teorier har gått ut över våra ungdomar under en längre tid nu, och eftersom de inte ser vad de skapar, utan bara tror att det är resten av världen som är fel, så går det inte att prata med dem.

Jag kände att jag tog en stor risk genom att gå till den fjärde personen, i och med att jag många gånger har sett det som att han håller med dem i deras knasiga tankar, men det var helt rätt att jag öppnade mig, för det öppnade hans ögon för en massa saker som han inte hade tänkt på, och jag kände mig lättad när jag gick ut därifrån. Jag vill inte vara själv i det förändringsarbete vi måste utföra snarast för att rädda situationen.

I dag jobbade vi med våra ungdomar och jag drev igenom att vi i demokratisk anda skulle fånga upp allas tankar. Det är så tydligt att dessa två vill behålla det som inte fungerar, och som faktiskt skrämmer bort våra ungdomar. Vi måste skapa en miljö som ungdomarna vill komma till, en miljö som är på deras villkor. De är hos oss för att det har blivit placerade i miljöer som de inte har kunnat hantera och därför misslyckats kapitalt under så många år. Då kan inte vi tvinga dem in i ännu en omöjlig situation. Den mest insnurrade kollegan kan lätt sitta och snacka helt själv i trettio minuter, och förväntar sig att våra elever ska sitta och lyssna uppmärksamt under hela tiden han orerar. Den andra insnurrade kollegan sitter och skyddar hans rätt att göra detta. Eleverna flyr och våra dagar får en dålig start och struktur. Han måste fatta hur man kommunicerar, men eftersom han anser sig vara expert på det ämnet så kommer han aldrig ta till sig det. Hur fan gör jag?

Tack och lov får jag fin stöttning på alla andra håll, men jag ser mitt uppdrag som mission impossible.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s