Nu har jag äntligen avslutat världens längsta jobbvecka, och kommit hem och slocknat framför en film (vilken jag drog igång enkom för detta ändamål) och känner att jag varvat ner tillräckligt för att planera för resten av helgen och packa inför vår avfärd mot fritidshuset, men först samlar jag tankarna en sekund.

Förra helgen var vi i London (älskar stan och kan inte riktigt få nog av den, så det blev intensiva dagar) och sedan kom denna vecka med tusen möten och bollar i luften, och jag har inte hunnit landa en endaste sekund. Sömnen har tagit stryk, och i natt gick jag upp strax före 01, då jag ändå inte kunde sova, och tog min morgondusch mitt i natten, eftersom jag var tvungen att komma iväg tidigt och kände mig stressad över det. Så jag vaknade efter alldeles för få timmars sömn med världens roligaste frisyr, då mitt hår inte på något sätt reagerar milt på att jag lägger mig utan att torka det ordentligt (vilken tur att det finns hårsnoddar och spännen).

Lillen har inte fått tillräckligt av mig under veckan, men hans skola har fungerat rätt bra ändå. Det faktum att han får i sig skollunch numera hjälper verkligen, plus att han verkar vara lite mer stabil rent mentalt just nu. Dock hindrade detta inte att han fullständigt bröt ihop i går kring en folkvisa som de pratat om på musiklektionen. Det är en läskig sägen som jag själv fascinerades av som liten, men som i hans värld var fullständigt fruktansvärd, och som satte sig djupt i hans psyke. Vi fick träna en hel del på att hantera obehagliga tankar och känslor i går, och jag är glad att jag åtminstone har funnits där för honom i detta, trots att jag flackat så mycket. Min lilla dramaqueen.

Själv har jag tacklat beskedet om ny operationstid på ett okaraktäristiskt sätt. Jag har inte tänkt på det alls, inte grunnat en sekund, men när jag skulle meddela att jag planerar viss (mycket lite) frånvaro från jobbet, snurrade hela världen och jag trodde att jag skulle tippa omkull. Jag hade alltså lurat mig själv att jag inte behövde tänka på det? Jag brukar vara mer sann mot mig själv än så. Men det kan bero på att jag inte hunnit tänka alls.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s