Jag vaknade strax efter klockan sex i morse, av att jag tydligt hörde hur min mor ropade mitt namn med viss irritation för att jag skulle vakna. (Hon har aldrig någonsin väckt mig, då jag alltid har vaknat innan henne på morgnarna, och nu har vi inte bott ihop på över tjugo år) Hon befinner sig dock på rätt stort avstånd, och hur jag kunde vakna av hennes röst 45 minuter innan klockan skulle ringa är ett mysterium.

Det var min tur att fixa med frukost på jobbet, så jag kom runt en halvtimme innan övriga, men när jag kom dit visade det sig att vi än en gång hade haft inbrott. Denna gång fann tjuvarna inte vad de sökte efter, då vi numera förvarar alla elevdatorer i ett kassaskåp, men de hade uppenbarligen haft gott om tid på sig och i frustrationen över det magra bytet hade de sett till att göra så stor skada som möjligt i gengäld. Kostnaderna att ta hand om allt de förstört kommer att överskrida stöldgodsets värde minst tiofalt, och det känns så jäkla trist.

Så istället för att fixa frukost och ta hand om våra ungdomar, fick jag sitta i telefon och sedan vänta i tre timmar på att polisen skulle dyka upp, och efter det försöka rensa upp det värsta innan städarna skulle komma. Fy vilken tråkig förmiddag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s