Förra helgen var fin. Vi lejde bort barnen och fick en riktigt härlig och nära tid tillsammans på hotell, och åt och drack gott. Vi hann inte göra så himla mycket annat än prata och ligga, prata och ligga, men det var vad vi behövde. Vi var borta ända till söndag kväll, så måndagsmorgonen överraskade lite, typ lurade bakom ett hörn och hoppade på mig bara så där.

Denna vecka har varit full av avgöranden på jobbet – vad ska tas upp? vad är det bäst att hålla käften om? vilken väg är bäst att gå? vad har jag egentligen energi till att ta tag i?

I dag tog jag bara ett djupt andetag och hoppade. Jag försökte vara ärlig utan att peka ut någon, för vi måste jobba med flera saker. Det var skönt att få börja med det jobbet, men självinsikten hos dem som orsakar problemen är uppenbarligen noll, så det kommer inte att vara enkelt att få det bra. Jag känner mig skakig och utmattad nu, men jag gjorde det!

Jag var den enda som blottade mig på det där sättet. Alla andra pratade om strukturer och försökte svepande göra inlägg utan att blanda in sin egen person, men det faktum att folk lägger av att kommunicera av rädsla för att göra bort sig och för att återigen bli avsnoppade har trots allt med känslan att göra, så vi måste prata om känslan.

Nu skulle jag verkligen behöva en helg som ägnas till 100% åt återhämtning. Men först har jag två tunga arbetsdagar att ta tag i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s