Lillen verkar ha fastnat i tanken om att han snart kommer att behöva flytta hemifrån. Mina försäkringar om att han kommer att vara redo när det är dags har inte hjälpt. Han tänker nog rätt mycket på hur det ska bli.

Härom dagen kom han och var jätteupprörd. Tårarna sprutade och han kunde inte formulera sig. Efter lite arbete med att lugna honom, kom det fram. ”Det är så himla orättvist att man måste betala pengar varje månad för att bo!”. Han menade att när man väl hade köpt ett hus eller hittat en lägenhet kunde man väl ändå bara få bo där i godan ro och slippa bekymra sig över pengar.

”Tänk om man inte har fått med sig så mycket kunskaper i skolan, för att man kanske har någon störning, som att man inte kan koncentrera sig så bra? Då kanske man inte kan få något jobb, och hur ska man då klara sig? Då måste man flytta!” Det kändes rätt tydligt att han pratade om sig själv, men när jag frågade, påstod han att han resonerade generellt.

Jag försökte förklara hur det funkar med hyra och hur det är om man har köpt ett hus. Den enda utvägen blir ju att köpa en jättebillig stuga i skogen och producera sin egen el och ha en egen brunn, för då behöver han inte oroa sig över boendekostnader, men det verkade inte direkt som att han nappade på idén. Jag pratade också om hur det svenska trygghetssystemet fungerar, men han var fortfarande arg.

Och storebror planerar för att tjäna massor av pengar och köpa bostäder i olika länder när han blir stor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s