I onsdags hade vi ett fruktansvärt otrevligt möte, där den outbildade bossiga tanten ifrågasatte de utbildade kollegornas, inklusive mitt eget, arbete. Chefen var med och sa inte ett pip om det olämpliga i detta, utan lyssnade på mitt försvar under tystnad. Bossiga tanten får fritt kritisera, medan vad vi än säger analyseras och ifrågasätts av chefen. Dessutom visar det sig att nya chefen inte har någon koll alls på vad vår verksamhet behöver, och kommer att ställa orimliga krav på prestationer under kommande läsår.

Jag tappade hoppet helt om framtiden och kände intensivt att jag måste ifrån detta osunda ställe. Samtidigt hade chefen på det nya jobbet som jag skickade in ansökan till förra veckan sökt mig. Eftersom jag satt i möte och inte kunde svara hade hon skickat förslag om intervju redan dagen efter. Jag tackade ja, pådriven av frustrationen från mötet.

Jag gick till intervjun och tänkte att om det bara är en rimlig tjänst så kan jag ta det, eftersom jag så intensivt vill bort ifrån det jag måste fejsa just nu. Så visar det sig vara en fantastiskt lockande tjänst! Bättre än jag någonsin kunde föreställa mig. Jag vill verkligen, verkligen ha det jobbet, och jag blev så fint mottagen på intervjun att det gjorde hela min dag. De ser min kompetens och det var tydligt att de vill ha mig.

Det var dock två intervjuer till inbokade, och jag hoppas med allt jag har att ingen av dem är bättre än jag. Jag kommer att få snabba besked utlovades det. Redan på onsdag nästa vecka får jag reda på om jag har ett nytt jobb.

Hoppas hoppas hoppas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s