Efter jobbet i dag ringde chefen upp mig. Hon frågade hur jag mår, vilket aldrig har skett tidigare trots att jag berättat om den utsatthet jag har känt i min arbetsgrupp. Hon verkade äntligen beredd att lyssna, nu när det är för sent. Jag var ärlig och berättade att jag tappat hoppet efter mötet i onsdags och inte tror att jag vill jobba kvar.

Hon verkade förvånad och frågade om jag börjat söka nytt jobb. Jag informerade henne om hur enkelt en person med min utbildning och erfarenhet fixar ett nytt jobb, och sa att jag har tagit de första stegen mot en ny tjänst. Hon verkade förvånad även över detta faktum, och jag undrar hur världsfrånvänd hon egentligen är.

Om jag inte skulle få den nya tjänsten, finns det i alla fall en chans att hon lyssnar nu när det är för sent.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s