Att jag inte sa ifrån när min kloka kollega blev utfryst och mobbad. Att jag inte sa stopp när våra ungdomar blev kallt och felaktigt behandlade. Att jag inte larmade om vad som pågick. Att jag tillät dem behandla mig som om jag inte har kompetens och insikt i vad jag sysslar med. Att jag litade på dem så jävla länge, till och med när de hade visat upp hela sin hemska arsenal av förtryck och förakt. Att jag sa till för svagt när jag väl sa till. Att jag inte har varit tydligare med vad de egentligen gjort. Att ungdomarna fick genomgå så mycket som skadade dem. Att mina goda kollegor försvinner, kanske hade jag kunnat förhindra det om jag sett allt klart och tydligt tidigare.

Allt det ångrar jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s